Var är lastbilen?

Som byggarbetare är man rätt så beroende av att logistik och sådant fungerar. Det är material och redskap som ska transporteras annars så är det inte så mycket som vi kan göra, annat än att dricka kaffe och rulla tummarna. Det kanske låter behagligt, men efter ett tag så blir man rätt så irriterad och vill komma igång och göra någonting. Åka hem är ju inte att tänka på eftersom man är på jobbet så allt man kan göra är att vänta. Och vänta. Och vänta. Lyckligtvis så fungerar transporterna oftast bra, men ibland blir det problem. Nu senast var det vår lastbil modell Volvo som krånglade. Vi fick igång den till sist men insåg att det nog snart skulle bli problem igen. Egentligen borde vi väl köpa en ny, men det har vi inte riktigt råd med. Byggbranschen har det inte så gott ställt just nu och större investeringar är inte att tänka på för oss.

Reservdelar

I stället så började vi leta efter reservdelar för att om möjligt kunna få lastbilen i bra skick igen. Några år till borde den i alla fall kunna rulla fram innan det är dags att skicka den till de sälla jaktmarkerna. Som tur är hittade vi en firma som säljer begagnade reservdelar till traktorer, grävmaskiner, lastbilar och andra större fordon, och de hade lyckligtvis delar till flera av Volvos modeller. Efter lite dubbelkollande så införskaffade vi en bättre begagnad bakaxel till lastbilen som passade perfekt och nu fungerar vår gamla lastbil fint igen!

Världens bästa filmer?

Vilka är världens bästa filmer? Omöjligt att svara på, självklart, och åsikterna går väldeliga isär. Med oregelbundna mellanrum försöker filmkritiker (och andra) att göra upp listor över vilka världens bästa filmer är. Rotten Tomatoes, till exempel, har en lista över de 100 bästa filmerna någonsin, baserat på recensioner. De filmer som återfinns i toppen är inte riktigt de samma som finns där när ”vanligt folk” får säga sitt. På första plats återfinns ”The Wizard of Oz”. Definitivt en klassiker, och som faktiskt syns på TV då och då. Den följs av ”The Third Man”, ”Citizen Kane”, ”All About Eve” och ”Das Cabinet des Dr. Caligari”. Ingen film från efter 1950 bland topp 5, och kanske inte en lista på filmer som ses speciellt ofta idag även om det givetvis är klassiker och mycket bra filmer. Hela listan återfinns här.

Den listan baseras på vad professionella kritiker tycker, men hur skulle en topplista se ut som var lite mer demokratisk? Lyckligtvis finns det ett sätt att få reda på det på! IMDB, Internet Movie DataBase låter användare ranka filmer från 1 till 10 och då vem som helst kan registrera sig där så är antalet ”röstande” betydligt större, även om de flesta som är aktiva där givetvis är mer filmintresserade än genomsnittet. Så, hur ser då IMDBs topplista ut? Låt oss börja med att konstatera att dess top 5 skiljer sig markant från Rotten Tomatoes.

På första plats återfinns, lite överraskande, ” The Shawshank Redemption”, ”Nyckeln till frihet” på Svenska. En mycket bra film från 1994, men lite överraskande, åtminstone för mig, att den rankar så högt. Den följs sedan av ”Gudfadern”, del ett och två och på fjärde plats ”The Dark Knight” från 2008. Sistnämnda en superhjältefilm och på så vis knappast aktuell för topplistor när filmkritiker röstar. Det är också den myckna förekomsten av sådana blockbusters som är den stora skillnaden mellan Rotten Tomatoes. Alla filmerna i Lord of the Rings-trilogin återfinns inom topp 20, liksom två Star Wars-filmer (Föga överraskande ”The Empire Strikes Back” och ”A New Hope”).
Hela listan återfinns här.

Så vilken av dessa två listor, som skiljer sig kraftigt åt, har bäst filmer? Jag skulle nog säga att filmerna på IMDBs lista överlag är mer underhållande än de på Rotten Tomatoes. Men jag är inte säker på att det alltid är det samma som ”bättre”. Rotten Tomatoes är också bättre på att lyfta fram lite äldre filmer medan IMDBs lista ibland känns som om de som röstat inte är medvetna om att det finns filmer som är äldre än 20 år. I vilket fall som helst – på båda listorna kommer du att hitta mängder med bra, spännande, roliga och intressanta filmer, men med lite olika fokus.

Star Wars utan Lucas

Star Wars. Det är någonting speciellt med det namnet. Stjärnornas krig sade vi en gång i tiden i Sverige, men numera har vi väl helt och hållet gått över till att använda det engelska namnet. Star Wars är en filmserie som väcker känslor och, sorgligt nog, inte enbart positiva sådana. Originaltrilogin från 1977 till 1983 är de flesta överens om är mästerverk, även om det finns de som anser att Return of the Jedi är svagare än de två föregående filmerna. Åsikterna om prequel-trilogin från 1999 till 2005 är inte riktigt lika positiva. Visst har filmerna sina förespråkare, speciellt då andra och tredje filmen (att en viss Jar-Jar knappt medverkar i dem hjälper).

Men även om många är mer eller mindre besvikna på prequel-trilogin så är det inte det som upprört Star Wars-fans mest under de senaste… 10 – 15 åren. George Lucas har ju haft för vana att… ”förbättra” originalfilmerna på olika sätt. Problemet är då att många av dessa förbättringar definitivt inte är vad de flesta fans (mig själv inräknat) skulle kalla för förbättringar. Snarare tvärtom. Vilken av dessa förändringar som är värst är svårt att säga. Men mycket av den CGI som Lucas lade till i ”A New Hope” såg verkligen inte speciellt bra ut och tillförde ingenting.

Än mer kontroversiell var en förändring som gjordes mot slutat av ”Return of the Jedi”. I filmens klimax, när Kejsaren håller på att döda Luke så säger Darth Vader ingenting. I stället ser han på ett tag, innan han tar kejsaren och kastar ner honom i ett djupt schakt. Dramatiskt och effektivt, men inte enligt Lucas, som bestämde sig för att Darth Vader nog måste skrika ”Noooooo!” för att… ja för att förstöra scenen? Det är svårt att se någon annan förklaring.

Men den förändring som det talats mest om är huruvida Han Solo eller Greedo sköt först (det var Han Solo). I originalet är det ingen tvekan om att Han Solo sköt först. Men Lucas mixtrade med scenen ett antal gånger, för att få det till att Greedo sköt först, eller för att få dem till att skjuta samtidigt. Att det är kontroversiellt är ett understatement. Det blir heller inte bättre av att det är så väldigt korkat: hela scenen byggs ju upp runt att Han drar upp sin blaster under bordet, så att Greedo inte kan se den. Med andra ord, Hans avsikt måste ju vara att skjuta Greedo utan förvarning. I videon nedan visas scenen i originalutförande, och i versionen från 2004. Det är ingen större tvekan om vilken som är bäst…

Så funkar decemberöverenskommelsen

Decemberöverenskommelsen är någonting som många pratar om men som det verkar som om få förstår. Den innebär inte, vilket vissa säger, att Sverige inte längre har någon riktig opposition och de borgerliga partierna helt enkelt låter S & MP få göra som de vill. Så är inte riktigt fallet och även om jag tvivlar på att många kommer att lyssna så vill jag ändå lägga fram mina tankar om decemberöverenskommelsen och dess fyra delar.

1. Den första delen är att övriga partier inom decemberöverenskommelsen kommer att släppa fram den statsministerkandidat som representerar det största enskilda blocket i riksdagen.

2. Det ska vara möjligt för en minoritetsregering att få igenom en budget.

3. Det ska inte vara möjligt att bryta ut enskilda delar ur budgeten.

4. Försvar och säkerhet, pensionerna och energi pekas ut som tre områden för samarbete och samtal utan att säga mer än så.

Bakgrunden till överenskommelsen är enkel: ett visst parti förklarade att de skulle rösta mot varje sittande regerings budget, för sin egen och, mer anmärkningsvärt, även för oppositionens budget för att ställa problem så länge de inte fick sin vilja igenom på ett visst specifikt område (d är ju ett enfrågeparti med främlingsfientlighet som enda fråga). Då detta definitivt inte är seriös politik utan mer ett beteende som man kan förvänta sig från småbarn så är det inte konstigt att övriga partier gör sitt bästa för att samarbeta med enfrågepartiet (som för övrigt representerar en åsikt i frågan som enbart en minoritet av svenska folket står bakom).

Vi flytt’ int’!

Det är inte alltid lätt att bo på en liten ö, men av någon anledning så fungerar det mesta ändå till slut. Nu ska ju också sägas att det inte är speciellt långt till mer tätbebyggda områden även om det är lite vatten i vägen. Det är nog svårare i Norrlands inland kan jag tänka mig. Men även om det kan vara lite svårt ibland så är det förvånande hur pass mycket som ändå finns här. Enligt senaste befolkningsstatistiken från 2010 så är vi exakt 369 personer som bor här. Det kanske är lite mer eller lite mindre nu, men något stort samhälle är det definitivt inte. Ändå, vi har ett litet bibliotek, vi har en fotbollsplan och till och med fotbollslag, för att nu inte tala om en liten affär. Med andra ord, det går ingen nöd på oss.

Anledningen till att jag skriver det här är att många, när jag berättar var jag bor och hur pass litet det är, undrar hur vi klarar oss. Är det ens möjligt? Öar som Knippla är väl mest till för sommarstugor och liknande – inte kan man väl bo där året runt? Många verkar inte förstå varför jag inte flyttar till fastlandet – eller i alla fall till Öckerö som ju inte är så långt bort och där det i alla fall bor lite fler människor. Men jag trivs här så det finns ingen anledning att flytta, även om jag definitivt inte har någonting emot Öckerö eller de andra öarna härikring, inte alls!

Det var bara det jag ville prata om den här gången, hur storstadsfolk (storstad = stad med mer än 5 000 invånare i det här sammanhanget) inte kan begripa varför folk vill bo i små hålor, ute på öar eller i skogen, utan enkel tillgång till många moderna bekvämligheter. Det finns helt enkelt det som är värt mer än tillgång till fem pizzerior och tio klädaffärer!

Kort historik om Knippla

Knippla är en ö som förvånande nog inte har varit befolkad så länge. Givetvis är historien om ön inte helt klarlagd, men det verkar faktiskt som den var obebodd länge; inte förrän under andra halvan av 1700-talet verkar det som om någon bodde där. Å andra sidan är vår kunskap om öns befolkning från och med då rätt så detaljerad. Kyrkbokföringen har ju gjort släktforskning enkelt i Sverige, och i kyrkbokföringen omnämns också var folk bor. 1778 är det första år som vi med säkerhet vet att ön var bebodd. Hur vi vet det är genom att Magnus och Malena Persson då tydligen fick en son, och de bodde på Knippla.

Midsommar på knippla
Midsommar på Knippla!

Men sedan gick det snabbt. 30 år senare bodde ett 80-tal personer på ön. Anledningen till uppsvinget var det mycket goda sillfisket, som gjorde ön mycket attraktiv, och de flesta bosatta verkar på ett eller annat sätt ha varit involverad i sillfisket. Men sillfiske är någonting som är svårt att ta för givet. Det går i perioder då sill under några tiotal år går nära kusten vilket gör det lätt att fiska. Just den sillperiod som ledde till befolkningsexplosion på Knippla varade från 1747–1809, vilket var ovanligt länge. Men när den tog slut så ledde det till hårda tider på ön, med minskande befolkning.

Denna befolkningsminskning lyckades man vända under mitten av 1800-talet. Befolkningen stabiliserades för att sedan öka. Från 1960 och framåt har vi detaljerad statistik över befolkningen, som då låg på 645 personer. Idag har den siffran fallit kraftigt ner till ungefär 350 tappra personer som kämpar på på västkustens finaste ö.

Teknologi förenklar undvikande av teknologi

ehandelDet finns många saker i det moderna samhället som har gjort det enklare att bo i en liten ort ute på en ö. Transporter exempelvis; segelbåtar och roddbåtar i all ära, men de är ju aningen begränsade. Moderna båtar är en liten aning mer mångsidiga. På samma vis är det med hus: att bo ute på en ö så här pass långt norrut kräver att husen är väl isolerade så att man inte fryser ihjäl. Att vi sedan inte behöver förlita oss på fiskelycka för att inte svälta är sedan ytterligare en trevlig utveckling. Men det är någonting annat som mer än någonting har förbättrat situationen: internet.

Tack vare internet så spelar det inte så stor roll huruvida det finns massor av butiker inom bekvämt avstånd. I stället får vi tillgång till hela världens butiker online. Vi är inte längre begränsade av att fysiskt ta oss till en viss plats för att kunna köpa möbler, kläder och annat. Ja ja, postorder fanns visserligen förr i tiden. Men jämfört med hur enkelt och bekvämt och snabbt det är att handla på nätet så är (eller var, finns det fortfarande?) postorder en långsam plåga. Internet har helt enkelt gjort det möjligt för många (mig själv inräknat) att kunna bo lite var vi vill, och det är ju definitivt en mycket positiv utveckling.

Sedan är det ju det där med kommunikationer som, även om det inte fungerar perfekt, också det blir bättre och bättre. Internet, smartphones och allt sådant där. Det är helt enkelt mycket enklare att leva lite avskilt idag – och enklare blir det, eftersom utvecklingen inte stannar upp! På sätt och vis är det lite av en paradox att det är just den tekniska utvecklingen som gör det enklare att leva lite avskiljt från det moderna samhället – men jag klagar absolut inte! Sedan är det ju egentligen inte så att jag är teknikfientlig. Teknik kan vara både bra och dåligt beroende på hur det används, och jag tycker att det idag ofta används väl mycket och mest skapar stress. För mycket information och stimulans hela tiden, liksom.

Men som sagt, den viktigaste förändringen är enligt min åsikt nätet och näthandeln. Jag har ett antal nätbutiker som jag regelbundet beställer varor från och tänkte presentera en av dem lite närmare: Trademax. Trademax säljer möbler av alla sorter och slag och jag har än så länge inte hittat vad jag behöver där. Med andra ord, ett bra utbud. Men det som främst tilltalar mig med dem är servicen. Det har hitintills aldrig varit några som helst problem med att köpa möbler från Trademax. Eller, ibland har väl något problem uppstått, men det har deras eminenta kundtjänst alltid lyckats lösa snabbt och smärtfritt. Ibland kan det vara en plåga att behöva ha att göra med kundtjänst på olika svenska företag. Så ej med Trademax. Just nu kan du även fynda möbler på Trademax rea!

Att sedan möblerna håller hög kvalitet är en självklarhet. Absolut ingenting att klaga på där och mitt hem håller sakta men säkert på att förvandlas till ett Trademax-hem i och med att jag byter ut gamla möbler pö om pö mot nya från Trademax. Inte mig emot, jag gillar ju deras grejor. Att priserna sedan är lägre än vad som borde vara möjligt är sedan pricken över i. Ska du skaffa nya möbler, så kolla in Trademax!

Talang jag önskar jag hade

Finns det någon färdighet som du önskar att du hade men inte har? För min egen del är det definitivt så. Jag har alltid, eller i alla fall så länge som jag kan minnas, önskat att jag hade förmågan att teckna, men så är det inte. Min artistiska förmåga är i det närmaste negativ. De som säger att övning ger färdighet överdriver definitivt. Jag har försökt lära mig teckna flera gånger och gjort riktigt allvarliga försök. Men det är som om jag helt saknar talang för det. För att kunna bli bra på att teckna så tror jag att det krävs att det finns i alla fall ett litet mått av talang där i botten, talang som man sedan kan förfina genom övning, övning och åter övning.

Sedan blir det inte lättare av att se sådana som verkligen kan teckna, på en nivå som vi vanliga dödliga inte ens kan drömma om. På YouTube finns det någon som kallar sig PortraitPainter Pabst som specialiserat sig på extremt realistiska teckningar. Den skicklighet som han visar upp är helt otrolig – fast det handlar om bilder på papper så är de så realistiska och 3D-aktiga att det fullkomligen sticker upp från pappret. Om ni inte tror mig så borde den här videon räcka till för att övertyga er:

Vad tycks? Det är definitivt så att man inser att man aldrig kommer att bli en riktig artist när man ser någonting sådant. Men å andra sida, den övning som måste krävts för att nå upp till den nivån är avskräckande. I alla fall hoppas jag att det krävdes många år av hårt arbete för att bli så bra. Om det i stället är så att han mer eller mindre fötts med den förmågan – ja då är livet helt enkelt inte rättvist!

Välkommen till Knippla Hills

Trevligt att du hittat till min blogg här, Knippla Hills. Jag hoppas att du kommer att hitta någonting här som passar dig, för jag kommer att skriva om det allra mesta. Inget ämne är förbjudet! Men visst, det kommer och bli ett och annat om ön som gett bloggen sitt namn – Knippla. Det finns en hel del intressant att säga om den men helst så ska den nog upplevas. Den som aldrig bott på en ö ute i skärgården kan nog inte riktigt förstå hur det är. Livet på en ö som är så pass liten som Knippla är väldigt speciellt – du kommer (nästan) alltid att vara medveten om att det är just en ö som du bor på.

Nu ska jag inte bli alltför långrandig här i mitt predikande om Knipplas förträfflighet. Den kommer nog ändå att framgå från flera av mina framtida blogginlägg ändå! I stället ska jag bara passa på att hälsa alla besökare välkomna till Knippla Hills, bloggen där nästan allting kan hända och lite till! Nu gäller det bara att se till att jag är duktig på att uppdatera bloggen. Men det ska nog inte b,li några problem – jag tycker om att skriva. Välkommen till Knippla Hills!